I syfte att ytterligare diversifiera verksamheten fick familjemedlemmen Alexandra Marnier–Lapostolle år 1989 i uppdrag att hitta nya affärsmöjligheter inom vinområdet. Tillsammans med sin man letade hon i Frankrike, Italien, Tyskland, Spanien och Portugal, tills den kände Bordeaux-oenologen och internationella vingurun Michel Rolland föreslog Chile som ett intressant alternativ. Där kom de i kontakt med familjen Rabat, katalanska vinodlare som med tur och skicklighet blivit stora affärsmän i Chile inom vin- och fastighetsbranschen m m. De producerade bordsviner för den chilenska marknaden i Viña Manquehue och mousserande vin och Reserva-viner i Viña Domaine Rabat.

År 1994 bildade man gemensamt Viña Casa Lapostolle, där familjen Marnier-Lapostolle bidrog med 51 % av kapitalet och familjen Rabat med 49 %. Alexandra Marnier-Lapostolle företrädde familjen som ordförande i företaget, och familjen Rabat’s överhuvud, José Rabat Gorchs, blev vice ordförande. Syftet var att producera exportvin av internationellt högsta klass med hjälp av fransk expertis och en utveckling av chilenska druvor och produktionsmetoder. Fram till år 2000 hade man investerat 20 miljoner US dollar i byggnader utrustning och nya vingårdar. 

Viña Manquehues bodega i Cunaco, nära staden Santa Cruz i Colchagua-dalen, ersattes med en nybyggd, toppmodern produktionsanläggning med en kapacitet på 2,7 miljoner liter. Familjen Rabat’s relativt nyplanterade vingård i Requinoa i Cachapoal-dalen (Las Kurdas, 117 ha) kompletterades med inköp av 100 ha i Apalta-dalen, bara några kilometer från produktionsanläggningen, och med 80 ha i Casablanca-dalen. Totalt har således Casa Lapostolle ca 370 ha egna vingårdar och därtill långtidskontrakt med odlare av ytterligare omkring 190 ha. De senare är mycket viktiga i Apalta-dalen, som är den chilenska vinodlingens toppläge just nu, eftersom de har mycket gamla vinstockar, ofta över 50 år, vika ger druvor av hög och jämn kvalitet. De har gjort det möjligt för Casa Lapostolle att producera sådana toppviner som Cuvée Alexandre och Clos Apalta. I juni 2003 köpte familjen Marnier-Lapostolle ut sin chilenske kompanjon Rabat och blev därmed ensamma ägare av företaget.

Efter de remarkabla framgångarna med vinet Clos Apalta blev stugan för trång för Casa Lapostolle i den anläggning för vinifiering och lagring man använt sedan starten 1994 i Cunaco, nära Santa Cruz i Colchaguadalen. Under årens lopp hade byggnader och utrustning moderniserats, men efter skörden år 2002 beslöt man att bygga en egen anläggning för vinet Clos Apalta på sluttningarna i den närbelägna Apalta-dalen, varifrån druvorna till succévinet hämtas. Efter fyra års planering och byggande stog den spektakulära anläggningen klar år 2007. Den synliga arkitekturen är lika spretig som en fransk webbsida, men det mesta finns i fem våningar under mark. I entréplanet sorteras druvorna och befrias manuellt från stjälkarna, för att därefter falla ned i de 21 stora jäsningstankarna av ek i våningen under. Efter jäsningen tappas vinet med självfall på de 400 nya faten av fransk ek i nästa våning, där det lagras första året. Andra året lagras det på ettåriga ekfat en trappa ned, för att slutligen buteljeras och förses med etikett i våningen under. Ovanför entréplanet finns ett inglasat utrymme med en fantastisk utsikt över de 140 hektar vingårdar som Casa Lapostolle har i Apalta-dalen. Vid sidan av huvudbyggnaden och på olika höjd i de omgivande sluttningarna ligger fyra lyxigt inredda små övernattningshus, som skall upplåtas till välbeställda besökare och till särskilt inbjudna. Totalt omfattar anläggningen 4600 m2 och den ursprungliga budgeten för uppförandet låg på 4 miljoner US dollar. Den slutliga kostnaden blev mer än det dubbla, och många frågade sig vilka överväganden som låg till grund för en sådan väldig investering i en vinifieringsanläggning med en maximal kapacitet på 120.000 flaskor om året. Svaret visade sig redan år 2008, när Clos Apalta 2005 blev årets vin i Wine Spectator's tävling Top 100 Wines.

Michel Rolland har medverkat i uppbyggnaden av det nya företaget och han anlitas fortfarande som konsult.  Både i Apalta-dalen och i Casablanca-dalen har man planterat på sluttningar med droppbevattning och med en större täthet än normalt, omkring 6.600 plantor per ha. Fler plantor, men mindre avkastning per planta, är receptet för att kunna producera de viner av högsta internationella kvalitet man eftersträvar.